Kyrksläden
I gamla tider var vägnätet i Sverige mycket glest, och befintliga vägar var ofta svårframkomliga. Men när vintern kom med kyla och snö, blev det möjligt att med slädar frakta både folk och varor runt om i landet. Även till annars isolerade trakter öppnade vinterföret vita vägar. Detta vinterföre var viktigt för utvecklingen av landets ekonomi.
Isen byggde broar över vatten och våtmarker, och snön jämnade ut ojämnheter och slädarnas medar kunde snabbt och lätt glida fram på snön.
Det fanns slädar av många olika slag till exempel för timmer, för varutransporter och för resanden. Det fanns enkla arbetsslädar, det fanns lätta åkslädar, och det fanns praktfulla täckta slädar med ombonad inredning.
I Ljungby hembygdsförenings samlingar finns några olika slädar. En av dessa är en blåmålad kyrksläde med tydliga rokokodrag. Att släden kallas kyrksläde är för att denna modell av släde bland annat användes för resor till kyrkan. Modellen är elegant och lätt och av en typ som blev på modet i Sverige under 1700-talet, först hos överklassen och sedan, under 1800-talet, hos allmogen.
Den här blå släden har tillhört Daniel Olsson 1798 - 1884, som från mitten av 1800-talet fram sin död var ägare till gården Harby nr 1. Den som skänkte släden till hembygdsföreningen var Karl Jonsson, som i början av 1900-talet blev ägare till Harby nr 1.
För dem som kom åkande till kyrkan fanns kyrkstallar där hästar, selar och mat kunde ställas in på den plats respektive gård hade. Kyrkstallar har i vårt land funnits ända sedan medeltiden.
Under 1900-talet, när cyklar och bilar blev allt vanligare, behövdes inte kyrkstallarna längre. Ljungbys kyrkstallar flyttades omkring 1920 till platsen där konstgräsplanen nu ligger, och i början av 1960-talet revs de.
KYRKSLÄDEN
