Osten, tillverkad 1923 och skänkt till museet av familjen Lande i Kranklösa

Den Gamla Osten

På hembygdsmuseet i Ljungbyholm finns en ost, som länge gällt som landets äldsta ost. Men vid dykningar till skeppet Kronan har påräffats ett skrin innehållande ost, som legat på havets botten sedan 1676.


På grund av detta fynd är nu Ljungbyosten den näst äldsta. Den tillverkades på Krankelösa gård 1923, och den har med åren utvecklat en synnerligen amper och stark doft.                                            


För ett antal år sedan borrade man ut en kärna för att provsmaka den vällagrade osten. Dock var såväl doft som smak avskräckande, varför provsmakandet strax avbröts, och osten förpassades åter till sin skyddande kupa, och där befinner den sig än i dag.


Mjölk har i alla tider varit en värdefull råvara. Ett bra sätt för att kunna bevara och forsla mjöken har ända sedan forntiden varit att ysta den. Denna hantering skötes i hemmen och av kvinnorna. I skrifter varnas för att låta män närvara, eftersom detta kunde innebära stor risk för kvalitetsfösämring.


När produktionsenheterna i vårt land under 1800-talet blev allt större, uppfördes på en hel del större gårdar gårdsmejerier. Så småningom gick mjökproducenter samman och bildade andelsmejerier. Andelsmejeriet i Ölvingstorp startade 1886 som det andra i Sverige efter Hvilans mejeri i Skåne.


På mejerierna basade mejerskorna, vilka hade hög status och god lön. Med ökande mekanisering tog männen över ledarskapet. En bestämmelse infördes som gav endast män tillträde till den högre mejeriutbildningen, en bestämmelse som fanns kvar ända till 1938.


Utbildning av mejerskor fanns dock på flera orter, till exempel på 1930-talet på andelsmejeriet i Ljungbyholm.


På sanskrittavlor frå 2:a årtusendet f. Kr. finns ordet ”jusam”, från vilket vårt ord ”ost” kommer. Vid tiden för Kristi födelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”. I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin älskade: ”o, min älskade lilla ost”.


Många exempel finns på att skatt erlagts i form av ost. Detta förekom i det gamla Egypten, i Sverige (här var Gustav Vasa mån om att få ost som delinbetalning av skatten) och prästernas tionde omfattade även osten.


Nu kan vi köpa prima prästost i matvarubutiken. Intresset för ost har varit och är fortfarande stort. På senare år har allt fler mindre gådsmejerier startat, vart och ett med sina speciella ostsorter. Det hålls ostprovningar och ostmässor, och svenska ostar har fått fina internationella utmärkelser.